Veckan som var

Idag är det en vecka kvar innan vi rullar ner till Arlanda. Spännande!! I helgen som var klämde jag in två pass med fyror samt en knappa tre timmar långt distanspass med Jörgen och han för dagen lånade hoj. Trots två intensiva pass dagarna innan så kändes det riktigt bra på söndagen. Vi körde ungefär samma runda som veckan innan samt att vi skarvade på ca 10-15 kilometer till på slutet.

I veckan har jag varit i Halmstad för lite jobb. Närmare bestämt i Nissan och tre stationer som ägs och körs av Statkraft. Skönt att få uppleva ett klimat som medför ca fem grader varmare och snöfritt. Vägarna såg inbjudande ut och fick mig osökt att ångra mitt val att inte ta med cykeln, eller cyklen/cykelen som de säger där nere.
Gårdagen avslutades i Ätran och lite jobb åt e.on. Lunchen avnjöts i Ullared med tillhörande besök på GeKås innan den långa resan hem.
Imorgon blir det två timmars spinning för ”Spinn för livet” samt ett distanspass på söndagen.

Trevlig helg!

På hög höjd i Ådalen

Nej, jag laddar inte med höghöjdsläger. Det var en ovanlig dag på kontoret bara. Gårdagens mastklättring i Teracoms mast, Lugnvik, var trevlig och det slutade med att det blev som ett litet träningspass. Hänga antenn på dryga 80 meters höjd tarvar på, speciellt om man klättrar upp och ner ett par gånger. När vi klättrade ner vid 17-tiden så var krampen i underarmarna och biceps påtaglig och oron för att tappa greppet var oundviklig. Det är nu man märker vad man inte tränat i vinter.
Skapligt slut i armarna och halvnöjd somnade jag i TV soffan vid 9-tiden med en bandning av Paris-Nice på burken.
Ikväll så ska nya fyror bockas av och det är ju tur att det inte är stakning för då hade jag nog kastat in handduken.

Vårrunda och Italienplanering

Återstår att se om Jörgen är lika glad och pigg uppför Terminillo

Tiden rullar på i rask takt och i lördags så var det bara tre veckor kvar till avresan. Den önskvärda formen innan lägret börjar att infinna sig så smått. Nu menar jag ingen knallform men en hyfsat för att ta sig runt iaf och njuta av vyerna och en rejäl dos med fikapauser.
I helgen hade vi ett lite planeringsmöte inför resan. Jag ser verkligen fram mot detta med allt vad det innebär. Sedan att kroppen kommer att få sig en schysst chock är en annan femma. Varmare väder och brutalt mer träning kommer att vända ut och in på tillvaror, på ett positivt sätt.
Igår avnjöts nog årets skönaste distanspass. Jörgen och jag körde hemifrån Bunsta över Midälva och avnjöt strålande solsken, fina vintervägar och knappt någon trafik. Vi tog en sväng förbi den berömda Himlabacken, som ligger i närheten av Midälva, men den var oplogad, tack och lov!!
Ingen träning idag och det tackar jag för då benen är mer telefonstolpar än kraftfulla vevarmar.
Ciao!

Stor sorg

Foto: Stockvik SF

Att bli bestulen på resten av livet vid så ung ålder känns orättvist. Det var länge sedan jag kände en sådan stor sorg och tomhet som jag känner nu. När jag igår fick reda på att en väns dotter lämnat oss vid en ålder av blott 16 år så fick jag en stor klump i magen. Varför? En gladare och trevligare tjej får man leta efter. Alla de många möten med Mikaela minns jag med ett leende. Hon var alltid glad och det smittade alltid av sig också.
Helt plötsligt så känns allt annat oviktigt och igår så kramade jag mina barn och min fru extra hårt för man vet vad fort det kan gå.
Tankarna går till föräldrarna och lillebror denna stund.
R.I.P Mikaela

Det går mot ljusare tider

Äntligen lyser solen när man åker till jobbet! Det känns som ett stort steg närmare en drägligare tid. Jag stannade till nere vid Fläsian och upplevde soluppgången över Alnö.
God morgon!

Materialsport eller inte

Har alltid och kommer alltid att älska längdåkning men nu börjar det bli löjligt på elitnivån. Alla kan väl vara överens om att cykelsporten är en materialsport men jag tror banne mig att längdskidåkningen är långt mycket mer än så. Kanske inte prislappen på utrustningen utan vikten av att ha rätt material. Du kan ge de bästa i världen en hoj för 15000 och de hänger med i klungan men vad vi har sett i Holmenkollen sista dagarna är väl som att ge Cancellara min vinter MTB på 15 kg och dubbdäck på ett tempolopp. Skillnaden har varit markant även för oss TV-tittare. Jag tycker att det är tragiskt att allt slit och all uppoffring ska spolieras i för mjuk skida, fel valla eller fel struktur. Cykelsporten är ju något enklare på något sett och för att inte tala om löpning.
Det är bara att gratulera Team Heikkinen till ett väl genomfört lopp och perfekta skidor. Idag kan man ju hoppas att Team Sverige gör något som inte väntas att valla rätt.

KM

Då stod tävling nummer två på agendan. Denna tävling var dock något enklare att arrangera. Dryga veckan efter Njurunda Runt skulle så KM för Njurunda Skidklubb avgöras och det blev en riktig folkfest. Sju stycken seniorer på herrsidan kom till start och Irene Larsson fick dock kämpa för sig själv på damsidan. Men det största glädjeämnet var den drös av barn som kom till start.
Starkast för dagen av seniorerna var Magnus Nordin som på söndag ska köra den något längre distansen av 90 km. Tvåa blev Johan Nylander och på tredje plats Thord Järlehag.
Efter tävlingen så fikade vi traditionsenligt semmeltårta samtidigt som alla fick pris. Spåren var hårda och fina, folket var glada och temperaturen låg på behagliga -5 grader, dvs. en perfekt kväll.