Comeback-Gruvberget

Jag har nu förstått vad jag saknat i träningen detta år som jag gjorde så mycket ifjol. Backintervallerna på Gruvberget. I år har jag varit klen i backarna och det kan väl bara vara att jag kört endast 3 gånger på Gruvberget jämnfört med förra året då jag körde ca 1 ggr/veckan. Nu ska det bli ändring på detta och igår kväll körde jag 4 ggr och det var nog ett av de nyttigast passen i år med kräkkänning, suddig blick och andnöd på sista intervallen. Efteråt kändes det riktigt bra och denna vecka har jag, förutom gårdagspasset, också avverkat ett slätintervallpass 4 x 4 min. Ska klämma till med ett intervallpass till på fredag samt ett distans i helgen så kan man summera denna vecka med gott samvete trots så himla mycket jobb hemma med renoveringen.
Länge leve backintervaller!

Formen är...

...en färskvara. Det kan jag härmed bekräfta och mitt "bäst före datum" är passerat med ca 6 veckor, and still counting. Formen jag hade i början på juli var så jäkla bra och härlig men kort, ca en vecka. Kände redan efter hemkomsten från Gotland i slutet av juli att det inte funkade riktigt bra och måndagen innan CV hade jag halsont och kände mig lite microrisig. Tyvärr har det inte blivit bättre men jag är så pass pigg att jag kan träna.
I lördags eftermiddag körde jag och Leif ett ca 2 h lugnare MTB-pass runt om i skogarna. Benen kändes tunga och jag måste citera en vän för att förklara hur min form kändes med orden "en lungsjuk dinosaurie". Hoppade därför DM:et på Södra och hjälpte till på NOK:s tävling hemma i byn. Jag ska plåga mig igenom några fyraminutare ikväll för att se om det är så illa som jag befarar.
Jag kan iaf konstatera att renoveringsformen är på topp. Bygget går framåt och nästan all snickring är klar och målningen har påbörjats. Man det är väl så att man blir bra på det man gör. Renovering vecka 33= 45 h, träning vecka 33= 4,5 h (inga intervaller).

Ren glädje

Nu jäklar har det släppt, rädslan för att gasa på lite på stigarna. Äntligen kan jag cykla med fart och flyt över rötter och sten. Luxen går som en dröm med Rocket Ron-däcken och breddning av styret som gjordes härom kvällen. Nu bara längtar jag tills nästa stigpass.
Hängde med Leif och Jörgen igår kväll hemma på Leifs domäner och han visade mig de bästa stigarna naturen har att erbjuda samt en vacker solnedgång över hygget vid Skärsättsberget. Kan man nöta på dessa stigar varje vecka under sommarhalvåret så kommer det garanterat att märkas i resultatlistan.
Fasen vad kul det är med stigcykling igen!

Renovering

Så fort jag kom hem från Mora så började jag renoveringen i källaren, okey på söndag morgon. Mycket jobb blir det kommande veckorna men resultatet kommer att bli super.
Vi ska eventuellt göra något åt uppvärmningen i kåken också som idag är direktverkande el, billigt-NOT! Braskamin samt en sunkig luftvärmepump har vi till förfogande för att kapa lite av räkningen men det räcker inte. Vi ska ta in offerter på lite olika variander. Bl a ska vi kolla på konvertering till vattenburet och bergvärme. Dyrt som fn kommer det att bli men nödvändigt känns det som mtp att elpriset inte lär krypa neråt.
Träningen de närmsta veckorna kommer att bli sparsamma. Ska iaf försöka mig på ca 3-4 ggr/veckan ändå men då blir det kortare och intensiva pass. Jag fick mersmak av att tävla efter CV och funderar på att köra DM på söndag men det kommer att bli en stressig helg och jag vet inte om jag kommer att hinna. I söndags så bytte jag ut Racing Ralpharna mot Rocket Ron så nu ska det skogscyklas. Lite modifiering blir det på Luxen också, varför nöja sog med det man har :)

P.S. Tack och lov för skruv när man snickrar. Hade det varit spik hade jag inte haft vänstertummen kvar D.S.

Cykelvasan 2010

En lång dag är snart över och det har varit en plågsamt kul dag. 04:45 ringde klockan på hotellet i Mora. Frukost och cykling in till Mora centrum för samling med CK Parr. Sedan var det plattan i mattan, tappafönsterlistenfort, upp till Berga by för att få en bra plats i fållan. Skillnaden i år från förra var att tempot i starten var mycket högre och som vanligt använder jag benen för mycket och huvudet för lite och drog på mig mjölksyra upp över öronen innan Smågan. Vid Smågan tog jag rygg på en "gammal" Vasaloppssegrare, Staffan Larsson. Han hade ett bra tempo som jag mäktade med ett tag. Några kilometer efter Smågan susade jag förbi Henke som fått punka. 5 minuter senare kom han ikapp och förbi mig. Jag tog rullen i ca 500 m sedan var syran tillbaka, fan! Tog det lite piano efterföljande milen men efter Evertsberg vaknade kroppen till liv igen och jag kunde köra imål 20 min snabbare i år än ifjol. Resultatet var väl inte det bästa, 299 av 606 i tävlingsklass och 314 av ca 3000 herrar total (inkl. motionsklassen). Målet för nästa år är väl att kapa ca 15 minuter till, dvs ca 3 h 10 min.
Det har varit en riktigt bra dag med många nya och gamla bekantskaper. Vid målet träffade jag också Roberto Vacchi, alltid lika trevlig och som tar sig tid att snacka lite.
Nu får vi se när man kör nästa Vasa, om 7 eller 12 månader.
Cykelvasan är här för att stanna!

Dagen före

Har kört 50 min i varierat tempo nu på eftermiddagen runt om här i Mora. Bl a provade jag på de sista 2,5 kilometrarna in mot mål. Fin känsla i kroppen och benen kändes rappa men de var iofs i knappa timmens cyklande och inte dryga 3,5 timme som det blir imorgon. Banan är mycket lättcyklad och det är Vasaloppets idé att ha en lättåkt bana som även "mormor" kan köra med sin enväxlade damcykel och det passar mig som handen i handsken. Det är i princip bara att gasa så mycket man kan. Cykelvasan är raka motsatsen till Finnmarken. Finnmarken var grymt teknisk och jobbig men rolig, på något sätt.
06:00 imorgon bitti hakar jag på CK Parr här i Mora för transport upp till Berga by. Alltid kul att träffa lite nya bekantskaper med samma intresse och snacka lite cykel. Tidig morgon kräver tidig kväll.
God afton!

Forsastigarna

Ikväll så körde jag de sista intervallerna på stigarna i Forsa, Njurunda, innan CV. Och nu verkar kroppen vara redo för lördagens batalj. Benen kändes pigga, Luxen gick bra och tekniken satt på de snabba stigarna. Forsastigarna är grymt sköna att köra på. Lagom svåra med ett fint flyt samt många olika valmöjligheter. Nu finns det väl inga ursäkter om det går åt fn, eller?!

System check-Cykelvasan

Tummen upp!
Foto: Jimmy Persson

Den lätta förkylningen till trots gav vi, jag och Jimmy, oss ut på en 2 h 40 min lugnt pass ner i Hälsingland och Vallenbodarna igår kväll för att checka kroppen inför CV. Medelpulsen på passet var beskedliga 119 slag (64%) och det kändes bra. Några tempoökningar gjordes och de kändes också bra. Dock så känner jag mig sisådär idag och jag får nog hoppas och tro att det inte blir värre så jag kan köra. Trevlig sällskap och fina stigar/vägar gjorde detta pass extra roligt. Hoppas på många fler framöver.


GPS:n var mycket användbar denna afton.
Foto: Jimmy Persson

Jag kan iaf rekommendera att besöka Vallenbodarna med MTB:n och köra Viltstigen vilket är en mycket fin och snabb stig med en del svårare partier. Vallenbodarna ligger rakt västerut från Årsskogen och vi körde dit genom skogen från Maj Skansen.
På hemvägen rann tiden iväg så vi åkte vägen ner till E4:an så vi kom fram vid infarten mot Tjärnviks trä och följde den nybrutna grusvägen vid sidan av E4:an. Dock vid Armsjön fick vi bära cyklarna en aning men annars var det en riktigt bra runda.


Bära/släpa cykel.
Foto: Jimmy Persson

Ska försöka mig på några kortare intervaller ikväll för att köra ur kroppen ordentligt. Bära eller brista, frisk eller sjuk. Det är väl bättre att bli krasslig hemma innan CV än att bli det under loppet för då kör man utan att tänka, det gör jag iaf.

Det drar ihop sig...

...till Cykelvasan och som brukligt, när det gäller mig och tävlingar, så börjar jag känna mig lite krasslig. Det är bara i "ignoreringsstadiet" så ikväll ska jag köra ett lugnare pass med Luxen på ca 2-2,5 h ner mot Hälsningland för att testa kroppen. Har sista veckan kört många intervaller och inget lite längre pass alls så kvällens träning ska bli riktigt kul, om vädret är på min sida vill säga.

MTB-glädjen är tillbaka

Glädjen med MTB-cykling är tillbaka, äntligen! Har letat länge efter motivation att köra tjockhjuling med några enstaka pass under sommaren men den har tyvärr inte infunnit sig, förrän idag. Kände att det var läge att nöta med Luxen inför nästa helg så man inte skämmer ut sig allt för mycket. Mycket att göra hemma = ont om tid för träning = intervaller. Körde 5 st 4 minutare på Njurunda Runt spåret och fy fasen vad kul det var. Längtar redan till nästa pass som troligvis blir ett lugnare längre pass med lite teknikträning.

Luxen gick som vanligt bra så nu ska jag bara fundera ut vilka däck jag ska köra med på CV. Racing Ralph 2,25:or eller Rocket Ron 2,1:or. Vädret blir väl avgörande men Ralpharna funkade suveränt förra året.
Det verkar dock som jag blir själv ner till Mora eftersom mina träningskompisar inte ska köra och min chaufför inte kunde vara ledig på fredag. Det ska väl funka men om någon vill ha sällskap så hör gärna av er.

Blött och skitigt

Igår bangade jag onsdagsträningen från Kvissle och körde ett roligt pass med Luxen i Njurundaskogarna istället. Blött och skitigt är väl bara förnamnet men roligt var det och några nya stigar kan läggas till listan. Luxen går som en dröm och Cykelvasan kommer att bli en "bekväm" resa. Fina stigar och grusväg är dock min melodi och inte toktekniska stigar med rötter, stenar och annat skit i vägen. Det är väl en träningssak i och för sig men jag gillar det mer lättåkta där man får flyt i cyklingen, därför passar Cykelvasan mig alldeles utmärkt.

Återstart

Då var det bara att bita i det sura äpplet och börja jobba igen. 6 veckor går snabbt, mycket snabbt. Det har varit 6 riktigt bra veckor med mycket familjetid och cykling. Sista 9 dagarna åkte vi iväg på en liten tripp till Gotland via Södertälje och Tom Tits. Att jag undgått att besöka Gotland tidigare är för mig en gåta och jag blev helfräls direkt. Det är bara så ibland att man får en känsla dit man kommer och känslan var bra vid landstigningen och den blev inte sämre utan växte under tiden. Gotland har en otrolig natur, allt från lummiga lövskogar till karga månlandskap och däremellan en natur som vi är van vid hemma. Som grädde på moset så besökte vi Fårö i onsdags och jag har nog hittat en av Sveriges vackraste platser, Langhammar. Langhammar ligger på Fårös nord västra del och består av ett månliknande landskap där asfaltsvägen slingrar sig fram i det öppna landskapet. Vid den stenbeklädda stranden står ståtliga raukar som liknar förstenade troll. Fårö är definitivt en plats att besöka och den ska ses från cykelsadeln för bästa känsla. En vecka är dock för lite för att hinna med allt man vill på Gotland och vi kommer säkerligen att komma tillbaka inom kort.


Jag har tyvärr bara hunnit med 3 pass på ön plus ett på hotellet i Södertälje. Passen har alla varit tidiga morgonpass på ca 1,5 h. Ön är inte platt som jag trodde utan svagt kuperad vilket inbjuder till rolig cykling på stora kakan hela tiden. Jag har kört i ett ganska moderat tempo men ändå snittat mellan 33-34 km/h på 55-60 km. Här är det inga problem att köra en 120-150 km i över 33 knyck. Utbudet av vägar att cykla på är, jämfört med Sundsvall, gigantiskt. Man kan nog tillbringa en månad i Visby och ändå cykla på någon ny väg vid varje pass.
Nu väntar 2 veckors jobb innan en till pappaledighet tar vid. Denna gång bara en vecka och med lite telefonjour på jobbet. Jag ska försöka komma igång med lite renovering hemma som kommer att ta resten av året att slutföra.