Italienläger 2012 och lite bilder från förra lägret

En av alla vackra bergsbyar

Nu så har vi satt ihop inbjudan till våren läger i Italien. Nytt för i år är att vi stannar några dagar till vilket innebär 10 härliga dagar i underbara Piediluco. En av tankarna är att avsätta en av dagarna för en resa till Rom. Alla vägar bär till Rom och det stämmer väldigt bra där eftersom det endast är dryga 10 mil dit. Vi kommer inom kort att förmedla upplägget på lägret som kommer att innehålla förslag på rundor. Några rundor blir samma som förra resan men vi kommer även att utforska lite nya vägar norrut mot Spoleto. Har ni funderingar så tveka inte att höra av er! Inbjudan hittar ni här.

Ett kort stopp i en annan liten bergsby. 

Vart ska vi? Överläggning av dagens rutt.

Crille tar en välbehövlig solpaus i vackra Morro på slutet av Leonessarutten.

Crille "Coccodrillo" är snart hemma

Jörgen och jag så högt upp vi kunde komma på Terminillo för dagen, ca. 1850  m ö h

Vy från hotellet mot Piediluco. Terminillo i bakgrunden som vi "besteg" en av dagarna.

Inbjudande slingriga vägar med fantastiskt utsikt. 

Gofika uppe på SantOreste. Espresso för hela slanten.

Skånsk raketforskning och en jämtländsk landning

Min erfarenhet före denna vecka gällande raketforskning kan beskrivas som i det närmaste obefintlig. Dock så kan jag numera titulera mig raketforskare och raketkonstruktör. Tisdagskvällens aktivitet på Örenäs slott var just detta. Tiden var knapp och sinnet var brett. Dock så var fokuseringen dålig då timmen var sen och en tre-rätters middag med tillhörande vinintag genomförts men vi gjorde vårt yttersta och vår farkost, Scramble Baloon Lander, svävade (läs sjönk som en gråsten) genom den skånska natten från den ofantliga höjden av 4000...millimeter. Nedslaget var för kraftigt för att astronauten (läs ägget) skulle klara sig men vi gjorde det med stil och en himla massa humor. Denna "teambuilding aktivitet" var enkel men så jäkla kul, kan rekommenderas.
Besöket i Malmö och Glumslös som startade i söndags kväll slutade på onsdagskvällen kl. 23. Tyvärr så var luften på Midlanda tjock av dimma så landningen fick ske på vackra Frösön med en liten bussresa på köpet. Inget att hetsa upp sig över utan bara att gilla läget. Kanske Scramble Baloon Lander hade fixat landningen.

//Jocke

Jag har intagit källaren

Kontoret/träningslokal

Då var den mörka tiden här. Mörkt när man åker på morgonen, mörkt när man kommer hem. Inte mycket utrymme att cykla i dagsljus men säg det som inte för något gott med sig. Det finns mycket positivt med källarträning. 

- Bra temperatur = Risken att bli förkyld minstar

- Tidseffektivt = Lätt att styra när man börjar och slutar

- Bättre kvalité på träningen

- Och det bästa av allt är att man slipper att tvätta cykeln.

Slutsatsen är att källarträning är "the shit".

Kroppen börjar kännas bättre och gårdagskvällens två tjugor överraskade mig. Bra watt och bra känsla efter så många sjukdagar i höst. Inspirationen är på topp inför vintern och hoppet att bli lite lite bättre tills i vår lever kvar. Vi får se när jag tittar fram ur vinterideet. Målet är att ha kul på cykel och skulle man bli bättre är inte det en nackdel. Första stora målet är Italienlägret sedan väntar förhoppningsvis tävlingpremiären i Stockholm bara dagarna efter hemkomsten. Det kommer att bli skitkul och skitjobbigt.

//Jocke

Cykelforum - Svensk cykels framtid

Det blev en trevlig helg i Sollentuna med en bunt likasinnade cykelnördar. Svenska cykelförbundet, SCF, bjöd in till ett cykelforum för att informera samt diskutera den gångna säsongen samt kommande. Det finns mycket mer att önska i svensk cykelsport just nu men alla var enade om vad som krävs för att ta sporten till högre höjder eller i alla fall upp ur källaren och jag hoppas att vi i Sundsvallscyklisterna kan göra vår del. Några positiva punkter av många som vi diskuterade fram och som förhoppningsvis ska förverkligas;
- Mer tävlingar. Enklare träningstävlingar och cuper.
- Minimivikt för barn/juniorcyklar och förbjuda högprofilhjul. Få bort materialhysterin.
- Försöka få mer motionärer att tävla på tävlingar och inte på motionslopp. Fler startande på t ex Veterancupen gör tävlingen mer attraktiv att arrangera = fler tävlingstillfällen.
- Bättre poängräkning på Veterancupen för uttagning till NM.
(Sedan fick vi många tips till vår förening som vi tog till oss)


Peder och jag fick, tillsammans med Ulf från SCF, försvara Norrland på det bästa tänkbara sätt. Norrland måste sättas mer på cykelkartan. För sörlänningarna så slutar cykelsverige vid Stockholm men det ska vi ändra på.
Lördagskvällen avnjöts med en utsökt tre rätters middag med prisutdelning till Sveriges bästa cyklister i alla grenar. På landsvägssidan så var det ingen större överraskning att Sollefteås och Härnösand CK´s Emma Johansson blev bästa dam och Fredrik Kessiakoff blev bästa herr. Tyvärr så var de inte på plats men förbundskapten Glenn Magnusson var på plats och berättade lite om de bägge och andra intressanta ting, trevlig kille!
I övrigt håller nästa säsong i SC på att ta form. Några nyheter är på gång och några favorit i repris. Som sagt, det kommer att bli en trevlig säsong.

/Jocke

Som en skottspoling

Halland-Småland-Skåne-Lappland-Ångermanland-Jämtland-Västerbotten. Dessa landskap representerar sista månadens arbete och då sitter jag mest på kontor men bilen är väl i och för sig ett kontor?! Toppat på detta kan vi lägga några styrelsemöten samt en helgs utbildning i SCF:s regi. Till helgen bär det av till Stockholm och ett cykelforum med SCF vilket jag ser fram mot. Nästa vecka blir jag dock på hemmaplan förutom en lite resa till Sollefteå.
Träningen då? Nja inte mycket då förkylningen inte vill släppa men hoppet är det sista som överger mig.
Snart släpper vi detaljerna på vårens cykelläger i vackra Umbrien.

Buonasera amici!

En till cykel i stallet

Jag har alltid lockats av kampen mot klockan. Den mest ärliga diciplinen inom cykelsporten, tempo, där du är helt alena och allt är upp till en själv. Inga hjul att ligga och vila bakom och inget taktiskt rävspel bara gasa gasa med mjölksyra och smärta som måste övervinnas. Så steget att köpa en tempohoj var logiskt. Första tanken var att köpa en billig ram för att bygga min egen men när denna dök upp, komplett förutom hjul, så fanns det inget att fundera på. Någon premiär ute är dock inte gjord men hoppas hinna med innan helvetet ute bryter lös. Tanken inför nästa säsong är att hänga med på några tävlingar nu när jag förhoppningsvis tar ytterligare ett steg. Steget till i år blev stort och jag känner mig redo för att ta ett till.

Äntligen frisk, eller...?

Magicshine

Vågar inte ropa hej ännu men det ser onekligen bra ut efter 4,5 veckas förkylning. Har hållit igång i en vecka nu med lugna träningar varannan dag. Gårdagens pass blev ett hårdare för att se hur illa det var. Känslan i motluten var bedrövlig med tunga ben och dålig kondis men trots det så hamnade jag på 34 i snitt på de fyra milen jag avverkade. Överraskande bra vill jag påstå och otroligt sporrande inför "den mörka tiden" med mycket källarträning. Nu tänkte jag mig upp lite mer ur källaren denna vinter och har fått tips på bra belysning till hojen. Magicshine ska visst vara grejen att ha. Ska beställa en, för lite frisk luft skadar väl inte, eller..?

Eftersom flåset är obra som det heter kommer jag inte att prova på Höstrusket på söndag men hoppas att det blir ett gäng som kommer för att prova sina vingar...cyklar. Välkommen!!

//Jocke

40-årskris

                                         Vad säger UCI om denna?

Vill helst inte medge detta men en microkris har väl drabbat mig. Tankarna på att man hamnat på "andra sidan" har slagit mig men eftersom dygnets alla timmar fylls med massor med saker att göra så blir tvångstanken relativt kort. Det som gäckar mig nu är förkylningen som drabbade mig för exakt fyra veckor sedan. Den hänger kvar som en fluga runt koskit men jag provade att köra igång lite försiktigt i tisdags med skapligt resultat. Ska på´t igen ikväll, sakta men säkert. Cykelabstinensen är som sagt påtaglig men jag hoppas på en fin höst och en mild vinter som banar vägen mot nästa säsong. Längtar till Italien och en rolig och frisk cykelsäsong. Eftersom jag har lite prylar över så tänkte jag under vintern bygga mig en tempohoj. Ingen avancerad skapelse men än dock en hoj med tempostyre som kan användas för utöva sportens ärligaste diciplin, tempo.

Ciao! Jocke

Mental ohälsa

Det är väl inte riktigt det jag har men när det varje gång närmar sig något viktigt evenemang så kommer förkylningsbaciluskerna krympandes. Denna helg är inget undantag. Norrländska mästerskapen står för dörren och chansen att mäta sig med storpojkarna fanns men tyvärr igår morse så kom förkylningen. Nu är väl inte en förkylning på sensommarkanten ovanlig i mitt fall men ändå. Samma sak var det på Gottne i somras, en förkylning. Veckan innan Italienlägret kom det en lättare förkylningskänsla som låg kvar hela lägret. Jag är rädd att det hela sitter i huvudet. Det jag behöver är inte Kan Jang eller andra mediciner utan en psykiater. "Jag är frisk, jag kan tävla"
Om man ska glädjas över något så har grundformen stigit konstant hela våren och sommaren. Jag känner att jag tar en steg för varje månad och det känns riktigt sporrande. Mina ambitioner är dock ganska blygsamma men för mig viktiga; att hela tiden förbättra min cykelåkning samt att ha en god hälsa. Sedan om jag kommer i mitten eller sist spelar ingen större roll än så länge bara känslan är bra. Något som jag är nyfiken på och har provat lite försiktigt denna sommar är tempo. Kanske kanske ska jag prova på några mindre lopp framöver. Synd bara att det är så mycket material i den grenen men som jag skrev så är känslan den viktigaste.
Nu så ska jag trösta mig med ett gott kaffe och se Spanien Runt som börjar idag.

Hasta la vista
Jocke

En microsemester i harmonins tecken

En underbar helg är över. Tråkigt men sant. Två nätter är alldeles för lite när man reser bort. Efter två nätter har man varvat ner och hittat harmonin där man är och då är det tid att vända hem. Sångbäcken är nog den plats som jag alltid kommer att längta efter. En plats att varva ner och finna harmoni och denna helg var inget undantag.

I lördags så packade vi ryggsäcken och vandrade upp till vackra Fallmoran. Vädret vid starten var mulet men skönt. När vi nådde Fallmorafallen så sprack det upp och solen sken på oss under resten av dagen. Vi njöt och söp in den klara sköna fjälluften.
Trots allt bärandes och vandrandes så fanns mycket energi kvar så jag brände av knappa timmen på Sångbäckens alla backar med MTB:n. Nästa gång så blir det nog en betydligt längre tur med cykeln och kanske en ryggsäck med lite fika åker med.
Igår gjorde vi några kortare vandringar runt om. Vid Storhogna så spanade vi lite efter hjortron som på vissa ställen var alldeles lagom mogen och på andra kan man nog vänta ett tag med att knycka dem.
Nu ser jag fram mot nästa besök till Sångbäcken men till dess så är det bara att försöka njuta av det man har här hemma.

Torsdagscykling

Sju stycken blev vi igår kväll, inte illa. Den geografiska spridningen på deltagarna var bra. Njurunda, Matfors, Alnö och Göteborg var representerade. Tyvärr så var vår amerikan bortrest men han ansluter snart :) Varmt, soligt, lagom blåsigt och trevligt sällskap. Vad mer kan man begära av ett pass? Kanske lite hårdare om det ska ge lite mer hårdhet.
Tempot var varierat men alla hängde med och det var väl det viktigaste. De som kände sig starkare drog lite extra och de andra åkte med lite lättare.

I Tisdags så skulle jag spontancykla men det slutade med fyra tjugor. Väl hemma kände man sig rätt nöjd och "blöt som en disktrasa", som en viss person brukar säga. Passet var nyttigt och vilodagen efter var välbehövlig. Eftersom jag börjat jobba så är timmarna i sängen färre och då känner man sig därefter också.

Nu går jag in i en period med mycket arbete, både hemma och på jobbet. Vissa saker kommer jag att prioritera bort. Bloggningarna kommer mer sällan och några träningspass får nog också ställas in. Det finns som sagt viktigare saker i livet.

Först glädje sedan vemod

Återigen så väcks man ur sin trygga tillvaro av ett fruktansvärt besked, denna gång från Oslo. Dagen var näst intill underbar innan beskedet nådde fram. Etappen upp till Alp d´Huez var otrolig men glädjen byttes ut till vemod och frustration. När sådana tragiska saker händer så inser man vad som är viktigt i livet och vad snabbt allting kan förändras.

Nu har jag inte hunnit med att se dagens etapp men jag hann med en liten titt och fick se att Cadel äntligen fick knyta ihop säcken och vinna. Nu ska man väl inte gå händelserna i förväg men det ska väl verkligen inte hända något imorgon på den korta etappen in till Paris och Champs elysée. Den tidigare världsmästaren är värd detta efter tidigare andraplatser.
Denna tour har varit någonting utöver det vanliga med härlig fröjdig attackcykling av många inklusive GC-åkarna. Ingen kommer att glömma Andys ryck när det var 62 km kvar eller Contadors när det var ca. 95 km. Laget som verkligen har överträffat förväntningarna är Europcar med Voeckler som kört i gult i himlans massa dagar och Rolland som vann uppe på Alp d´Huez och säkrade vita tröjan idag. Kanske Rolland är en man för sammandraget?!
Det jag kommer att minnas mest är i alla fall EBH:s soloseger för det var ett riktigt kraftprov.

Nu får Northug lägga på ett kol

Efter Hushovds uppvisning på nytt i touren så får nog Northug hitta på något exceptionellt om han ska bli årets idrottsman. Ett tips är att byta sport kanske. Det är total cykelhysteri i Norge och förstasidan på vg.no ropar ut "-Dette är helt vilt!". Dagens seger, före landsmannen EBH för övrigt, var norrmannens andra i årets tour. Även EBH har gjort en fantastisk tour med en vinst, så här långt ska väl tilläggas.
Hushovd bär världmästartröjan med stil och elegans och gör ingen besviken.

Idag så stillades min cykelabstinens en aning då Jörgen och jag tog en sväng över Huljen, Sundsvall och Viforsen. Benen var inte riktigt med mig men sällskapet var trevligt och vädret bra och nyhjulen gick kanon. Jag såg i alla fall snabb ut.
Allez!

Åter hemma efter ett trevligt sammanträffande

4-Gott i Göteborg, ett himmelrike för den som älskar lösviktsgodis

Tio dagar går fort, mycket fort. Tre dagar i Stockholm med besök på bl.a Grönan, Skansen och Vasamuseumet och sedan en vecka i Göteborg. Vistelsen i G-borg blev mycket trevligt där vi träffade trevliga vänner i tre dagar. Vi hann både Liseberg och inte minst Ullared. Ullared är alltid lika intressant. Jag skulle inte åka dit bara för GeKås men det är verkligen värt ett besök om man har vägarna förbi. Om inte annat för att studera alla roliga människor och deras beteende. Ungarna fyndade i billiga prylar och vi köpte några nyttoprylar till kanonpris. Tricket med Ullared är att komma dit på sluttampen av dagen och slippa alla långa köer.

Lugnt och fint på GeKås efter stängning

Århundradets sammanträffande var jag med om också. Min fru skötte logibokningarna denna sommar och i Göteborg hade hon bokat en stuga i Öjesjö, Partille, hos en privatperson. När vi kom dit förra söndagen så var det en tidigare kollega på E.ON ES som jag träffat i ett projekt för ca. 5 år sedan som hyrde ut. Vad är oddsen på detta??!!

Cykeln fick stanna hemma i år så jag tog med löparskorna men oj så jobbigt att springa och oj så ont jag fick! Jag tror väl så att om jag får gnugga på med löpningen i någon vecka så kanske det skulle bli mycket bättre men det tänker jag inte göra för jag är numera en cyklist och inget annat. Abstinensen har varit stor men jag har försökt att tygla den med ett par besök på Cykel City i Göteborg för lite inköp av tillbehör och lite tittning på touren på sena kvällen.

Nu viker jag tummarna för att vädret blir bättre så att jag kan ta igen alla förlorade cykelmil senaste veckorna och prova mina nya hjul.
Allez!

Fotbollsspelare är klena

Titta på alla cykelvurper den senaste veckan i TdF och tänk sedan på alla fotbollsspelare som ligger och vrider sig pga en liten smäll. Vem är klenast? Johnny Hoogerland som blev påkörd av en bil på touren och voltade i kanske 40-50 km/h in i ett stängsel fortsatte i mål. 42 stygn blev det på kvällen! Inte illa.
Näe, sluta larva er alla fotbollsspelare!

Vilken cykelvecka...

...det varit ute i europa. Det största i Svenska ögon är Fredrik Kessiakoffs seger i Österrike Runt. Det var inte bara en seger i etapploppet utan en utklassningsseger på kungaetappen där han lade grunden till hela segern. Sedan gjorde han ett stabilt tempolopp på detta, imponerande.
En vecka har gått på touren och idag är det första vilodagen men vilken vecka sedan och då har vi inte kommit till bergen! Både positiva och negativa saker har hänt men ingen kan väl anklaga att cykelsporten är tråkig och händelsefattig. Igår tog Frankrikes populäraste cyklist, Voeckler, över gula tröjan från Norges populäraste idrottare, Hushovd. Jag ser spänt fram mot de kommande två veckorna.
Själv har jag provat mina nya hjul, Reynolds Assault, med ett stort leende. Dock så har jag bara hunnit med ett pass eftersom jag tagit en liten paus från cyklandet men längtar efter detta BIG TIME!! Har provat att springa en gång som resulterade i benvärk och haltande i två dagar. Löpning suger!!
Nu drar vi ut till havet!
Trevlig sommardag!

Äntligen Fredrik!

Photo: © www.derfotograf.at

Det var på tiden men i Österrike runt idag så slog han till på en av de tuffaste etapperna och spöade bl.a tidigare tourvinnaren Sastre och Girovinnaren Menchov. Nu leder han totalt med 1,18 före BMC:s Santambrogio.
Det var han värd efter alla problem han haft och den senaste petningen från TdF laget.

Dagens pass gick mot Matfors i maklig takt. Formen är inte där, konstigt annars med tanke på en veckas sjukdom, och jag hade behövt stödhjul sista 10 km idag med den motvinden och stumma ben. Nya tag imorgon!!

DoubleTap®

Första passet med nya Sram Force och så här långt så är jag mycket nöjd. I ca. 80 km så testade jag alla möjliga varianter av växling och efter en timme när jag fått riktig kläm på Double Tap systemet så gick det super. Smart system som använder sig enbart av en växelspak per växel och gör växlingarna enkla och effektiva. Hittills så har jag inget negativt att säga utan bara positiva omdömen.´

+ En spak för både upp- och nerväxling gör det effektivt och smidigt.
+ Möjlighet att växla upp tre steg i taget i en enda rörelse till större kaka
+ Lätt system (lättare än t ex. Dura ace 7900)
+ Kompatibelt med Shimanos komponenter
+ Bra ergonomi på handtagen (jämfört med Dura ace 7800)
+ Snyggt (vilket är mycket viktigt)
+ Prisvärt jämfört med andra system

Will You Make The Leap?

Kung Gilbert

Foto: steephill.tv/reuters

Kan inte sluta att imponeras av Philippe Gilbert. Han utstrålar sådant självförtroende innan och under racet idag och att han sedan levererar precis som på vårklassikerna gör ju inte saken sämre. Nu blir det nog bara en dag i gult för honom för att Omega Pharma-Lotto ska knipa en topp placering i morgon på lagtempot är föga troligt men man vet aldrig. De har Van Den Broeck att köra för i totalen och Philippe i gult så motivation borde de ha och som vi alla vet så slår motivation klass många gånger.

Imorgon ska jag testa kroppen efter en veckas förkylning. Tyvärr så missar jag Gottne som jag sett fram mot men det finns givetvis nya mål.

Steg 1 klart!

Ny sadel, Fizik Antares, samt komplett nytt komponentsystem, Sram Force, färdigmonterat. Nu väntar Steg 2, nya hjul, till veckan.

Läsvärd blogg

Följ Håkan Edvardsson på sin resa genom Tour de France. Läsvärt!

Förkylt

Det är klart att jag skulle bli förkyld så här första dagen på semestern. Gårdagens pass, t o r till Holm, kändes bra och 65 km motvind belönades med 65 km medvind och ett bra snitt andra halvan. Förkylningen kom inte direkt lämplig med tanke på Gottne till helgen men för att se något positivt så har jag all tid i världen att bygga om cykeln nu. Bara jag får komponenterna någon gång.
Idag beställde jag nya hjul också efter mycket läsande och jämförande hit och dit så gick jag på Reynolds Assault Clincher. Det känns som ett bra hjul som går att använda till det mesta. Sedan är det väl så att frågar man 100 olika cyklister så får man väl sisådär 20-30 olika svar på vilka hjul som är bäst men dessa är rätt för mig. Mycket pang för pengarna hoppas jag.
God natt!

Servicebilen kom, servicebilen kom!

Idag fick jag ringa servicebilen eller rättare sagt min snälla fru som fick hämta mig. Nej, jag hade inte väggat (skulle nog inte medge detta heller). Tvärt om så gick allt ruskigt bra och två tjugor lades till handlingarna runt Björköfjärden. Det kunde räckt där men jag villa skarva på och köra någon mil till och vips så kör man över en vass sten i korsningen vid Ovansjö/Rotvik och en dubbelpunka är ett faktum. Jag satt häromdagen och berättade att jag aldrig fått en punka sedan jag började med cykel. Nu så fick jag tillbaka allt med råge. Så det var bara att krypa till korset och ringa. Tur att man inte var i Liden eller Mellanfjärden, det hade inte varit populärt.

Semester

Har inte riktigt hunnit reflektera att det var dax att gå på semester idag så det blev lite av en bonus. Jobben ligger på hög men när semestern hägrar får dessa lugna sig några veckor. Nu är jag ledig i fyra sköna veckor, förutom en dags jobb nästa vecka, som ska tillbringas på bästa sätt. Ska på alla möjliga sätt undvika renoveringar och annat tråkigt utan lägga tiden på familjen. Sedan blir det väl en och annan timme på hojen men nu finns det mer tid att pussla in träningen på.
Veckan som kommer blir det cykelskruvning och förhoppningsvis får jag ihop den också så jag kan cykla. Funderar eventuellt om jag ska vara med på Gottne nästa helg men risken är att det krockar med en liten resa.
Nu ska jag hem och leta fram regnstället för imorgon är det midsommar.

Glad midsommar!

Komponentbyte

Har bestämt mig för att byta växelsystem. Om en vecka så sitter det SRAM på smalhjulingen. Ville prova något nytt och valde därför detta då det fått bra kritik, är lätt, kompatibelt med Shimano och det viktigaste, är snyggt. Mer uppgraderingar är att vänta då nya hjul är på gång. Passade även på att köpa en ny sadel då jag ändå höll på. Min gamla har gjort sitt om man säger så. Den tidigare svarta Selle sadeln, som numera är grå, gör sig inte så bra både estetiskt som funktionsmässigt. Den nya sadeln blev en vit Fizik Antares som kommer att lyfta Fujin till skyarna utseendemässigt. Som ni förstår så är utseendet mycket viktigt när det gäller cykling. Cykeln får ju inte se ut hur som helst, eller?!

Här även sålt min Canyon Lux nu och den flyttar inte så långt så jag kommer att få träffa henne emellanåt. Där hon hamnar så kommer hon få betydligt mer omtanke än vad jag ägnat henne sista åren. Vem vet, jag kanske får känna på henne någon gång framöver.

Dagen efter

Det finns inte mycket att rapportera just nu förutom att gårdagens 120-årsfest (3 st. 40-åringar) var jättetrevlig med nya bekantskaper och mycket cykelsnack. Dock så här dagen efter kan jag meddela att dagens distans inte var en av mina höjdpunkter som "cyklist" prestationsmässigt men det kan ju ha sin förklaring. Jag är mycket säker att i morgon så är man på banan igen. Hur som helst så blir det en tidig kväll ikväll, mycket tidig.

God kväll!

Döda ben

Hade varken lust eller ork att träna idag men mot alla odds och en djävulsk disiplin plågade jag mig iväg på några jämnjävliga fyror på kvällskvisten. Så här efteråt kan man ju inse att jag skulle stannat hemma med en kopp kaffe i näven och soffat ner mig framför burken, det hade givit mer. Benen var totalt döda ikväll och pulsen ville inte ens komma över tröskeln. Som grädde på moset så följde ett regnmoln med mig runt som sällskap i 30 av de 40 kilometrarna och som om inte det var nog så är tårna blåfrusna. Nu bryter jag ihop ett tag så får jag se om jag ens kliver upp imorgon bitti.

Till salu

Efter mycket funderande och klurande så säljer jag min vackra Canyon Lux för nya cykelprojekt. För mer info klicka in på länken bredvid.

Alla vägar bär till Dannes

Har en förmåga att hamna på Dannes i Matfors på distanspassen, så även idag. Eftersom jag hade en tid att passa efter lunch idag så fanns det tyvärr ingen möjlighet att följa med på klubbpasset över Slättmon. Men vad gjorde väl det när Kent och jag körde ett fint pass med sol och varma vindar 80% av tiden. Sista 20% vet jag inte vad som hände då tempen föll från 25 till 15 på bara 5 minuter. Men det kallas väl den Svenska sommaren antar jag. Vi klarade oss från regn i alla fall. Det verkar inte de som körde Slättmorundan ha gjort. Hur som helst så kan jag varmt rekommendera Dannes som har mycket goda kanelbullar och suverän mjukglass. Sedan vi var i Italien så ha referensramarna på kaffe ändrats en aning så kaffet på Dannes är väl sisådär men klart godkänt för Svenska förhållanden.
Förutom dagens pass så var gårdagens 6 stycken fyror med bra resultat välkommet. Jag tycker väl att formen är god men efter att ha läst att en viss Tom trampat tre varv runt ön i Sundsvall på otroliga tider så känner man sig verkligen som en fikacyklist, en stilfull sådan på Dannes i Matfors.

God kväll!

Vad säger man?!

11-åring

Tiden rusar iväg och idag fyller lillgumman 11 år. Presenter, fika och sång på sängen som sig bör imorse och en så mycket vackrare dag än denna kan hon då inte få. Nuförtiden så duger inte Hello Kitty artiklar eller andra rosa produkter som present. Nu ska det vara exempelvis moderna klockor, mobiltelefoner och andra tonårsprodukter. Efter öppningen kunde vi pusta ut och kontatera att presenterna var enligt önskemål.

Träningen går på som vanligt. Dock så har denna vecka grusats av lätt förkylning och grym trötthet. Jag tog faktiskt och vilade två dagar för omväxlingens skull vilket var ett genidrag. Gårdagens två tjugor var inte mina bästa men goda nog. Vädret var gott men aningen kylslaget vid niodraget när jag kom hem. Idag blir det vila och i helgen ska jag pressa in ett intervallpass samt ett distans. Vi får väl se hur det går.

Lång helg

På dagens middag när jag som bäst sippade på det underbart fylliga och goda vinet slog det mig. Fan, det är jobb imorgon. Tänka sig att när man kopplat av och raderat alla måsten och tvång så dyker det upp när man minst anar det, VARDAGEN. Många säger, "- Vad skönt när allt blir normalt igen och vardagslunken sätter igång." Ser inte så mycket positivt i det. Däremot så har denna helg varit mycket god med bra träning, familjetid samt lite hemmajobb. Jag kunde nog tänka mig några veckor till med detta av hög dos cykling och massa familjetid men det är ju som sagt inte långt kvar nu till semestern. Noga räknat så har jag 13 arbetsdagar kvar men för att hinna med det jag har på mina axlar så krävs både fantasi, våld, vaselin och övertid. Och inte nog med det så är det många aktiviteter på skolan sista veckan samt skolvslutningen för att inte glömma den + mycket annat så vi får se vad det krävs mest av.

Njurundaklungan

Foto: Jimmy P

Nu börjar Njurundaklungan vakna till liv denna säsong. Stommen är lite av solskenscyklister, mycket duktiga men cyklar helst inte i regn, kyla eller tidigt på morgonen,men nu så när tempen börjar närma sig 20-graders sträcket kommer det ut ur idet.
Tänkte egentligen vila idag men Roger och Peter hade tidigarelagt kvällspasset till ett lugnt distans vid kl. 13 som passade mig bra. Nu gick det väl inte så lugnt för jag kände mig lite stressad att komma hem i utlovad tid men det blev ett lagom tempo. Vi hann även med en kopp på Dannes i Matfors. Annars ser jag fram mot fikaturerna till Mellanfjärden i sommar som vi brukar göra några gånger per år. Sist vi körde var vi åtta stycken om jag inte minns helt fel. I år hoppas vi på några till. Det är en grymt rolig tur med mycket varierad cykling och fina vyer.

Roger brukar lägga upp några spontanturer på cykelklubben.se om någon är intresserad. I övrigt kör de från Brandstationen i Kvissle kl. 18 på torsdagar. Det passet ligger även uppe på Sundsvallscyklisternas hemsida också.

God kväll!

Lagtempo

Två stycken blir par så tre blir väl lag, eller?! Idag så stod ett lite hårdare klubbpass på schemat. Vi skulle köra bl a lagtempo. Nu blev vi bara tre man men det gjorde mer vind i nyllet vilket i sin tur ger bättre träning. Benen kändes riktigt bra och jag orkade mer än förväntat. Det känns riktigt inspirerande att träna med de lite starkare cyklisterna i klubben. Man måste ta i lite extra varje pass som nog gör det lilla extra. Vad som är riktigt roligt är att den träning jag gör ger resultat. Detta ger en extra boost inför hösten och vinterns hårda källarpass.

Jag läste ur min Garmin idag och såg att jag toppade 64,1 km/h under semin på Sättna i onsdag. Inte illa, dock så var det ju en bra medvind men i svagt svagt motlut å andra sidan.

Imorgon kl. 13:00 vid Brandstationen i Kvissle så kör några stycken ett distanspass på ca. 10-11 mil. Tempot ska vara lugnt, sa grabbarna. Osäker om jag dyker upp men häng gärna på!

Trevlig helg!

Alnötrampen

Då var Alnötrampen genomförd. Det var faktiskt första gången jag kom i kontakt med loppet. Jag var på väg att cykla det ifjol men blev krasslig och avstod. I år var jag dock på arrangörssidan vilket var riktigt kul. Allt gick, i det stora hela, enligt plan och arrangemanget blev lyckat trots det lite sämre vädret. Jag är tämligen övertygad om att uppslutningen varit än bättre om vädret hade varit stabilare och varmare. Med lite finslipning på vissa detaljer och ändringar på andra ser jag att detta lopp kan återfå deltagarantalet som det en gång i tiden hade. Dock så krävs, som med allt annat, en hel del arbete och engagemang. Engagemanget finns där men frågan är om vi alla har tiden att lägga på det. Vi får se nästa år.

Ikväll ska jag sparka igång träningen igen efter några dagars vila pga. förkylning. Uppehållet passade ju bra nu när det ändå har varit annat att tänka på. Nu väntar en vecka med mycket ledighet och förhoppningsvis mycket cykling och tid med familjen.

Tävlingspremiär-tempo

Tävling och tävling, det var en träningstävling på Sättna ikväll men får man på en nummerlapp på ryggen så spelar det ingen roll om det bara är träning. Hornen växer ut och prestigen måste försvaras. Tävling var uppgjord så att vi körde 4 stycken varv på racebanan, totalt knappa 18 km. Resultatet från detta genererade heatuppdelning i "dragrace" på ca. 6-700 m. Trea efter tempot och trea efter dragracet är över förväntan. Tom som vann var ju inget att göra åt. Han skrämde mig redan på parkeringen med sin grymma tempohoj. Sedan hade vi klubbens tempokung, Jocke J, som tog andraplatsen.
Vi fick nog uppleva det mesta vädermässigt med sol vid start och regn under loppet. Lägg därtill vädergudarnas hårfön på högst farten så förstår ni att det var ostadiga förhållanden.
Hur som helst så var detta koncept en succé. Det bästa var dragracet som var både nyttigt och jäkligt underhållande. Jag hoppas på en repris någon gång i framtiden.
Nu är det läge att uppgradera hojen för fler tempolopp för jag fick nog en liten blodad tand för det här med tempo.

Innan loppet så gratulerade vi vår egen Willy som i måndags fyllde 70 år. Nu kommer han att få njuta av en resa till cykel-VM i Köpenhamn till hösten för det är han värd. Grattis!!

Racekväll

En kul tävling ni inte vill missa!!

Info från sundsvallscyklisterna.se ;
Till onsdagskväll den 25 maj vill vi att ni dammar av er gamla tempodräkt och smörjer upp er asfaltsglidare, för då har Sundsvallscyklisterna fått låna Sundsvalls Raceway för lite miljövänligare racing…

OBSERVERA! Det är grusväg från Kovland upp till Sundsvalls Raceway.

Anmälan på plats eller (helst) i förväg, så vi kan planera kvällen lite bättre. Klasser från Nybörjare/ungdom till veteran

Genomförandet!
Vi kommer att köra två tävlingar under kvällen:
Vi inleder kvällen med ett individuellt tempolopp.
Detta på en rundbana, bestående av flygrakan (dragracinbanan) och en transportväg tillbaka.
Så det blir två rakor på drygt 2km vardera och sen lite utsvängda svängar för att kommar på spåret igen.
Från 5km för de yngsta till upp till 20km för lite äldre med massor av ork i benen :)
Starten på tempoloppet sker utan starter som håller i cykeln, utan cyklisten skall ha en fot i backen då startsignalen ljuder.
Individuell tidtagning för placering.

Därefter kör vi ett elimineringslopp (dragrace).
På dragracingbanan, i motsatt körriktning jämfört med dragracingbilarna, så det är ju bara att hoppas på att alla sånna håller sig därifrån :)
Cyklisterna startar 4st i bredd (banan är rejält bred).
Det är inte tillåtet att snedda över banan för att lägga sig bakom motståndare och ta rulle på dem.
Banan är i sinnet avdelad i fyra raka filer, som varje cyklist skall hålla sig inom, så det blir ett äkta och ärligt dragrace :)
Banan är cirka 2km, spikrak, med ett litet motlut i början.rakt fram.
Resultaten från tempoloppen ger placeringarna i eliminerings-stegen.
Det blir 4 startande i varje heat.
Starten på elimineringen sker utan starter som håller i cykeln, utan cyklisten skall ha en fot i backen då startsignalen ljuder.
Ingen tidtagning på elimineringen, bara placering.

Utrustning.
Hjälmtvång oavsett ålder och erfarenhet.
Landsvägscykel för linje och tempo är tillåten oavsett moment av tävlingen.
Barn, nybörjare och ungdom får köra på mountainbike i brist på landsvägscyklar att tävla på.

Vägbeskrivning.
Kör till Sundsvall.
Åk västerut till Bergsåker, endera via Timmervägen från Birsta, eller via E14/Timmervägen från stan.
Kör väg 86 från Bergsåker 1mil västerut till Kovland.
Sväng vänster i första lite större korsningen (skyltat Ånäsparken och Kyrkan).
Kör ett par trehundra meter och sväng sedan vänster igen, mot Norrbäcken.
Kör den vägen länge (grusväg).
Strax efter skylten att "Allmän väg upphör" så ligger banan (nån kilometer kvar bara).
Då ni kommer in genom grindarna till dragracingbanan, så håll åt vänster och kör transportvägen upp till den nybyggda klubbstugan och lekparken.
Parkera i närheten, men lämna transportvägen fri för cykeltävlingen.

Segrare i respektive deltävling och totalsegrare ska koras, allt för att fastställa kvällens raceress.

Plats: Sundsvalls Raceway

Datum: 25 maj

Samling: kl. 17.30–18.00

Första start: ca 18.20

Anmälan: sundsvallscyklisterna@scf.se

Kontaktpersoner:
Joakim Jenhagen 073 – 460 46 59
Peder Lindström 070 – 878 42 47

Kort kort

Äntligen premiär för kort kort denna säsong hemma i Sverige. Då menar jag kortbyxor och kortärmat och inget annat. Det andra skulle inte kläda mig vad jag vet. I år har jag varit mer försiktig med att ta av mig för tidigt. Oftast så råkar jag ut för en förkylning som jag inbillar mig beror på för tunnt klädd. Hur som helst så i Kävsta åkte knä- och armvärmarna av och den underbara känslan infann sig snabbt.
Dagens pass blev, som de flesta, mycket trevligt men blåsigt. Vi var fem som rullade iväg från Vängåvan och ytterligare två anslöt i Skönsberg för att i Bergeforsen rulla en annan sträckning. Idag dök ytterligare en ny cykelbekantskap upp, Micke. Jag hoppas och tror att han fick mersmak för detta och dyker upp fler gånger. I alla fall var det bra jobbat med, om du ursäktar mig, den gamla "härken". Jag hade vikt ner mig på en gång om vi bytt hoj :)

Nu avnjuter jag Girots 15:nde etapp till Val di Fassa, endast 230 km med nästan bara berg. Mina 130 km idag verkar otroligt futtiga men jag känner mig rätt nöjd ändå.

Nu startar Girot på allvar

Äntligen så drar Girot igång på allvar. Nu väntar tre riktigt tunga dagar för cyklisterna med bergsmålgång men tre underbara dagar för oss cykelnördar som följer spektaklet. Jag har dock inga höga förhoppningar på "Gotland" men kan han var med och visa upp sig på någon av dessa tre etapperna i slutet så är alltid det glädjande. Efter att sett Contador på Etna så vet jag inte vem som ska utmana honom. Jag viker en extra tumme för Nibali som kanske kan sätta käppar i hjulet för Contadors framfart. Det skulle vara riktigt kul om en Italienare stod högst upp på podiet i Milano den 29 maj.

Igår hängde jag med Njurundaklungan på kvällen. Vi var tre stycken som körde ut mot Löran och runt Björköfjärden. Tempot var mer distansfart än tempo men vi snittade ändå knappa 32. Passade på att dra mycket och köra några ryck i backarna för varierad träning. Sällskapet var mycket trevligt och vädret vad underbart. Det kommer att bli ett riktigt trevligt gäng i Njurunda denna sommar. Häng med du med!!

Jag måste ha gjort något rätt

Iskall väntade jag ut skitvädret och fick ett ruskigt fint pass på kvällskvisten. Rädslan för att skita ner den nyservade smalhjulingen gjorde att valet föll på MTB:n. Tanken för kvällen var att köra en längre tröskel. Nu blev det 60 minuters tröskel med 0 minuters upp- och nervärmning. Fick ett bra flyt på cyklingen redan från första metrarna så jag malde på hemifrån, runt Rotvik och sedan ut till Essvik. Benen kändes riktigt skapliga och jag körde i ett bra och kontrollerat tempo. Det riktigt glädjande var att på de 30,5 kilometrarna så snittade jag 30,3 km/h!! För mig som en dödlig motionär betyder det att jag sprängt en, för mig, magisk gräns. Körde ett liknade pass förra året men då längre in i sommaren på bara 18 km. Då låg jag på runt 27-27,5 km/h med samma vindförhållanden men dock mycket varmare. Detta betyder att jag måste gjort någonting rätt. Hurra!!

Stöd Mustaschkampen

Gör som jag och många andra och stöd Roberto Vacchi i kampen mot Prostatacancer. Surfa in på länken till höger. Till priset av en slang så gör du skillnad.

Söndagsdistans 22 maj

På söndag håller vi tummarna att temperaturen är högre och solen skiner när vi kör vårt distanspass. Denna gång samlas vi vid Vängåvan kl. 09:00. Vi kör rundan; Vängåvan-Bergeforsen-Indal-Bergsåker-Matfors-Viforsen (alt. via Sörfors)-Vängåvan. Det borde bli mellan 100 och 115 km beroende på vägval vid Marmen. Tanken är att ta en kaffe på Dannes i Matfors så tag med pengar. Om man inte vill köra så långt kan man ju alltid kliva av i Bergsåker. Jag kommer att cykla hemifrån så vill någon slå följe från Njurunda så hör av er.

Gårdagens vilodag på Girot var lika med vilodag hemma i Bunsta. Vila från både TV-tittande och träning. Däremot så var vi på en fantastisk trevlig konsert i GA-kyrkan där dottern uppträdde med sin och alla andra körer på Kulturskolan här i Sundsvall.
Medans Girot återupptar tävlandet idag med etappen Termoli-Teramo så ska jag försöka mig på några intervaller i skitvädret. Föga inspirerande men stunden efteråt går inte av för hackor.

Jag är kluven

Samtidigt som jag imponeras av Contadors körning uppför Etna kan man inte låta bli att tänka på "Clenbuterolaffären". Ska man bli exalterad av dagens lektion eller ska man vara lite avvaktande. Hur som helst skulle det vara tråkigt för hela Girot, ja hela cykelsporten, om han nu vinner Girot och senare under juni blir fälld. Nu är inte jag så insatt i affären men man kan ju bara hoppas att han inte vinner eller om han vinner blir friad.
Synd att "Gotland" inte hade en av sina bättre dagar idag men skam den som ger sig Thomas, Forza!!

Skamligt nog så gav jag upp efter dryga två timmar idag på distansen. Körde ut efter lunch idag med målet att köra 3-4 timmar. Jag hankade mig bort till Matfors runt Marmen och tillbaka i ihållande regn. Inte så roligt men dyblöt och iskall gör ingen glad. Rädd för att dra på mig en redig förkylning så rundade jag av med "bara" dryga två timmar. Bättre än inget men veckan har ändå varit bra med tre kvalitétspass.

God kväll!

Borta?!

Blir lite trött då jag ägnade en timme igår kväll för att skriva ett inlägg med bilder och byta färg och annat på bloggen. Idag så lyckades Blogger.com slarva bort allt som gjorts sedan i onsdags, suck!!

Tänkte iaf ha lite Girotema i veckorna tre med den vackra färgen rosa. Hoppas på en skärpning från Blogger.com.

God kväll!

Girotema

Det finns ett enda tillfälle jag skulle acceptera att bära en rosa tröja. Det kanske inte är så svårt att ana vilken tröja det skulle vara. Nu kommer det aldrig att hända i det verkliga livet utan kanske i en riktig skön dröm någon natt.
Hur som helst så tänkte jag ha lite Girotema här på bloggen under veckorna tre.


Idag så körde de på för mig känd mark. Vägar som vi för dryga månaden rullade i skön hetta och ett stort leende på läpparna. De passerade bl.a Sant´Oreste med det fantastiska mackorna. En kort stund senare, eller som Roger brukar säga; "Ett stenkast", Fiano Romano med den mumsiga Italienska glassen och den vackra tjejen på pizzerian. De som var med vet vad jag menar. Jag längtar tillbaka till det vackra cykellandet men kommer att njuta av, i mina ögon, det vackraste och bästa etapploppet i världen.

Buonasera!

Skön snabbdistans

Idag fick Jörgen och jag en riktigt bra genomkörare hemifrån Bunsta och runt Marmen. Vi hade bestämt oss för att köra i ett jämnt och halvhårt tempo. Trots lite stumma ben sedan i måndags så gick det riktigt hyfsat och vi kunde bibehålla farten hela passet utan problem. På de knappa 63 kilometrarna lyckades vi ligga på dryga 34 km/h i snitt. Det tycker jag är relativt bra med den kuperade banan och det inbjuder till en kraftig förbättring vid varmare och mindre blåsigt väder.
Riktigt kul att träna med Jörgen då vi ligger på samma nivå. Tröttnar Jörgen så tröttnar jag.
God kväll!

Tragiskt

Efter gårdagens tragiska händelse så är väl hela cykelvärlden omskakad. Bilderna som kablades ut i direktsändning på den då avlidne Wouter Weylandt var hemska och chockerande. Att han då redan var död visste vi framför tv:n inte men av det vi såg kunde man ana det värsta tänkbara. När sådant här händer får man en tankeställare på vad som är viktigt här i livet. Jag kan nog förstå att många av de som tänkt kämpa om slutsegern har tappat lite av gnistan. Nu så gjorde arrangörerna det bästa tänkbara att neutralisera dagens etapp till Livorno och köra etappen som en hyllning till Wouter. Jag han hem och följde sista milen in mot mål. Målgången blev mycket känslosam för många av cyklisterna och Leopard-Trek tillsammans med Wouters bästa vän, Tyler Farrar (Garmin-Cervelo9, skar mållinjen i samlad trupp. Den var känslosam inte bara för cyklisterna utan för oss alla som följde det på tv:n.



Nu kommer årets Giro inte att bli riktigt som sig bör men jag hoppas att vi får se många fina etapper från, i mina ögon, det bästa etapploppet i världen.

Vila i frid Wouter

Alnötrampen

Jag hoppas att ni bokat in söndagen den 29 maj i kalender. Javisst är det Mors dag men även Alnötrampen. Passa på att trampa runt ön ett eller ett par varv så kan ni uppvakta diverse mödrar på eftermiddagen.
Igår kväll så var det möte inför loppet och allt går väl enligt plan. Det enda vi inte kan boka är bra väder men vi viker alla tummar vi har och hoppas på det bästa.
För mer info klicka in på Sundsvallscyklisterna
Välkommen!

Slättmorundan

Vilken kanonrunda det blev idag runt Slättmon. Lagom tempo, dryga 32 km/h i snitt på knappa 120 km, och trevligt sällskap gjorde detta pass till en av de bästa detta år i Sundsvall. Som grädde på moset så öppnade Café Pomodoro enbart för oss och serverade goda mackor med kaffe. Molto Bene!!
Dock så blev Skönviksbacken övermäktig idag och krampen smög sig på så sakteliga.
Jag är lite imponerad över mig själv ändå att jag klivit upp ett steg till i år trots nästan fyra månaders träningsuppehåll i höstas pga. förkylning. Det verkar som Toms recept på träning gjort susen. I så fall, tack!!

Sedan på begäran så publicerar jag korten (Foto: Jörgen S) på en trevlig Italiensk cykelpensionär som några grabbar stötte på i Cottanellostigningen på lägret. Observera klädseln! Klockan är ca. 11 på dagen och temperaturen är garanterat över +20 grader. Det är som sagt viktigt att svettas in sommaren :)

Trevlig fortsättning på helgen!

Grattis gubben!

Oj vad tiden går fort! Åtta år fyller "lillgubben" idag och det firas inte med tårta utan plättar med grädde och sylt. Det var så han ville ha det.
Dagen inleddes med en skattjakt runt om i huset och han har väl aldrig klivit ur sängen så spänstigt som han gjorde då. Ett tjugotal plättar senare så spelas det ukulele för fulla spett i rummet. Jag tror han är rätt nöjd med denna dag trots att det varit en skoldag :)

Grattis!!

Ny tempobana med iskalla ben

Tyckte att det var dax att ha en tempobana med en "riktig" distans här i Njurunda. På dagens pass så mättes en sträcka mot Lörudden ut med vändpunkt ca. kilometern innan Löran.
Start: 50 m in från korsningen mot Lörudden vid bilverkstaden.
Vändpunkt: Vid mötesplatsskylten och 30-skylten innan backen ner mot Löran.
Distans: 30 km
Höjdmeter: 179 m

Hur som helst så körde jag denna idag med lite högre intensitet och benen blev aldrig varma (=tvärstumma) och hela jag var som en ispinne när jag kom hem. Nu kom jag ihåg varför jag slutade åka längdskidor :)

Klämde in ett pass med skohorn

Det såg inte ut att finnas en chans till ett träningspass idag men med lite fantasi och jäklaranamma verkar allt gå. Medans ungarna käkade middag gjordes säsongpremiär på Gruvberget. Hade inga större förhoppningar på något bra pass eftersom jag inte ätit på drygt 6 timmar och benen stumnade när jag gick uppför källartrappen men försöka måste man göra. Dock så blev andra vändan i lätt snöfall uppför tangerat rekord. Se där, inte illa!! Tredje vändan var bedrövlig så jag avrundade med en tjuga runt sjöarna istället. Sista kilometrarna så jäklades bakväxeln och när jag kom hem för att justera den så ramlade bakhjulet av. Snabbkopplingen hade visst lossat vilket är andra gången på dessa Mavic. Lite oroande eller bara dåligt fastsatt av mig. Det var trots allt första passet på MTB:n för denna säsong.
Ute faller nu snö och vad jag tycker om det behöver jag inte skriva men tankarna far iväg till en betydligt varmare plats.

Buonasera!

Söndagspass 1 maj

Imorgon startar vi, Sundsvallscyklisterna, distanspasset vid brandstationen i Kvissleby. Samling kl. 09:50 för avfärd kl. 10:00 in mot Sundsvall. För alla Sundsvallsbor går det bra att ansluta vid Konsum i Skönsmon kl. 10:30. Vi kommer att köra över Huljen och vidare genom Lucksta. I Matfors stannar vi till för en kaffe så ta med pengar.
Vi anpassar tempot efter deltagarna och för de som vill köra på hårdare finns en hel del backar att avreagera sig på.
Välkomna!

Klartecken från farbror doktorn

Gjorde den obligatoriska efterkontrollen hos en läkare på ortopedmottagningen idag och fick klartecken att träna på.
- Vad bra, men jag har hunnit med fem pass sedan vurpan för en dryg vecka sedan, sa jag.
- Jaha, sa läkaren och log. Han förstod väl att jag inte kunde hålla mig. Däremot så blev han nyfiken på hur jag lyckats med konststycket att slå axeln ur led bakåt. 99% av alla "luxar" är framåt men jag lyckades på något knepigt sätt slå den åt "fel håll".

Testade igår att trycka på i två timmar hemifrån och runt Marmen och tillbaka (ca. 63 km). Det lyckades så när på 13 km för vid Tunbyn så dog benen fullkomligt och smärtan i axeln blev bara för mycket. Lyckades ändå snitta knappa 31 totalt då sista 13 gick i knapp styrfart. Efterföljande aktiviteter den kvällen blev mycket stillsamma och inte så sociala. Vet inte vad som hände med kroppen men jag blev totalt knockad. Inte ens efter 7 timmars cykling i Italien kände jag så här. Mår dock bra idag och unnar mig en slapparkväll.

Två i rad för mig och tre för Philippe

Två dagars utecykling för mig och axeln håller men det mest imponerande är väl Philippe Gilbert som tog sin tredje seger i rad på en vecka. Han såg ruskigt stark ut idag och krossade Schleckbröderna i dagens Liège-Bastogne-Liège.
Själv nöjde jag med ett lättare distanspass med Kent idag med en avslutande 20 minuters tröskel hem. Ska försöka hinna med ytterligare ett pass till imorgon. Dock så kan jag inte sitta mer än 2-2,5 timme på hojen innan smärtan blir allt för stor.

God kväll!

En trevlig film

Hittade en skön film från Marmore och Piediluco. Efter dryga 2 min syns hotellet vi bodde på. Mycket vackert område!

Abstinensen blev för stor

Läkningen i axeln går med stormsteg i rätt riktning. För varje dag som nu går kan jag röra den allt mer.
Det har dock blivit mycket slappa och kollandes på cykel i dagarna tre men idag fick jag nog och klev sakta och försiktigt upp på trainern.
Det gick riktigt hyggligt måste jag säga och jag städade av 8 st. styrkefyror och totalt blev det 1 h och 40 min cykling. Skönt att problemet inte sitter i benen i alla fall.
Kalla mig tokig men passionen för cykling växer allt starkare och det är svårt att vara utan den en längre tid.

Jörgen och jag så långt upp på Terminillo man kunde komma den 7 april i år (1820 m ö h)

Idag fick jag även ett trevligt besök då Jörgen tittade förbi och gav mig en skiva med massa bilder från Italien...längtar tillbaka!!

En veckas sjukskrivning

Säg den glädje som varar. Igår varade den dryga två timmar innan jag gjorde en oskön framåtvolt för att sekunden senare landa på min axel.
Formen är fortfarande god och det fick jag bekräftat igår. Cyklade in till Birsta för att möta upp några till i klubben för distanspasset över Huljen-Nedansjö-Lucksta. Benen kändes kanon upp till Svartede och solen sken. När vi svängde ut på E14 i Nedansjö vände jag mig om för att snacka med Jocke J, sekunden senare, när jag vänder tillbaka blicken står cyklisten framför mig stilla och en krock var oundviklig. Först krock sedan full broms och så den där volten.
Armen gick inte att röra mycket och jag parkerade på busshållsplatsens bänk i väntan på min kära far som satt plattan i botten för att hämta mig.
På akuten kunde de, efter en lång väntan med djävulsk smärta, konstatera att axeln gått ur led bakåt. Röntgen och en timma senare låg jag på britsen lokalbedövad, mycket skönt drogad samt syrgas i snoken redo för att återställas. Läkaren och sköterskan drog och drog utan resultat så de kallade in en lite halvbiffig skötare. De tre fortsatte och drog utan resultat. Efter ca. 8-10 minuters dragande och tryckande så ploppade den tillsbaka. Utmattad låg jag flåsandes på magen som om jag precis hade kört ett set intervaller.

Jag måste ändå säga att jag hade tur i oturen. Det kunde ha varit betydligt värre med en spricka eller något annat långvarigt. Nu så trodde läkaren att jag kunde smyga mig på hojen om ca. en vecka. Hoppas bara att han har rätt. Något mjukt trainerpass ska jag väl allt försöka mig på i slutet av veckan.

Det riktigt tråkiga var att en eker på framhjulet böjdes och bakhjulet blev skevt på mina finhjul. Tur att jag har reservhjul tills vidare.

Nu är det sjukskrivningen veckan ut, vilket jag tyckte var onödigt igår, men när bedövningen och drogerna ebbade ut så inser jag att vila inte alls är dumt. Axeln kan de första dagarna hoppas ur igen om jag inte tar det lugnt och den smärtan att dra tillbaka den vill jag nog inte uppleva igen.

Vi hörs!

Nu vet jag vad som krävs...

...så nu är det bara att leva upp till det!!
För att bli bra i cykling krävs att man cyklar, mycket. Svårare är det inte, inga tricks eller hemligheter utan "hard work and sacrifice". Som de flesta pappor, och mammor för den delen, så har man inte eoner av tid.
Den underbara veckan i Italien samt fyra vilodagar efteråt har nu redan givit resultat. Denna veckan har jag cyklat till jobbet två gånger, idag och i onsdags, och det enda jag kan säga är...herrejösses vilka ben!! Med mina mått mätt så är jag i riktigt bra form trots att jag inte känner så och det är bara 15 april. Det är helt annat tryck i benen denna vår än vad jag någonsin upplevt, inklusive förra sommarens formtopp (EN kväll i juli). Denna sommar kan bli en riktigt rolig tid.
Önskade bara att man kunde klämma in sisådär 4-5 likadana läger under våren och sommaren så kanske man skulle ta både två och tre kliv upp på "snabbhetsstegen".
Men nu är det väl så att jag inte har några större ambitioner med min cykling förutom att har riktigt kul på hojen och få en bra hälsa.

Buonasera!

Liten filmsnutt från Italien

Min kärlek till Italien

Sköna vägar efter bergssluttningarna

Jag har nog haft en av mina bästa veckor i mitt cykelliv. När jag vaknade upp i morse hemma i sängen greps jag av en lätt panik av att allt som jag upplevt bara var en dröm. Efter en titt under täcket på mina släta brunbrända ben insåg jag att det var verklighet. En verklighet som jag mycket gärna vill uppleva igen.
Under veckan som varit har jag fått insupa den italienska atmosfären på cykelsadeln med goda vänner, nya som gamla. Jag har fått se det verkliga Italien och besökt platser som man annars troligvis inte skulle ha besökt. Roger, vår "reseledare" med koppling till trakten samt Jocke J guidade oss runt på ett trevligt och mycket omväxlande sätt. Vi blev ett tight och trevligt gäng och det kändes lite vemodigt att lämna det vackra Piediluco. Det finns en del som man nog aldrig kommer att glömma, t ex. Gino, vår trevliga och uppspeedade servitör på kvällarna som spred energi och glädje. Vädret som då inte kunde bli så mycket bättre, 25-30 grader och konstant sol. Piediluco, den mysiga lilla byn med alla små gränder. Fikat! Mackorna med prosciutto som var så underbara och kaffet...Bellissimo!!
Jocke J, Jörgen, Christer och Roger på toppen av Sant´Oreste

Under veckan har jag cyklat 31 h och 27 min på 6 dagar och en av dessa var en återhämtningsdag med bara knappa 3 h. Inga olyckor eller haverier har vi varit med och och alla har varit friska, fysiskt :) Det kallar jag för ett lyckat äventyr.
Nu har man fått en bra start på denna cykelsäsong och jag hoppas att det fortsätter. Kroppen har väl inte varit ens i närheten av att vara i bra form men jag är nog i bättre form nu än jag någonsin har varit.
Det är imponerande hur mycket kroppen pallar med med tanke på allt gnuggande denna vecka. Min bästa dag på cykel, formmässigt, var nog sista dagen. Vem vet hur det hade gått att cykla några dagar till!?
Vy från hotellet mot Piediluco med Terminillo i bakgrunden

Stort tack till framförallt Roger och Jocke J som gjort detta möjligt men även ett stort tack till alla de övriga som var med. För ensam hade denna resa inte varit lika kul.

Arrivederci tutti!!

Status Italien

Terminillo i bakgrunden

Måste uppdatera statusen från Italien.
En kort resumé blir ungefär så här.
+25-30 grader och sol. Cykling 5-7,5 timmar varje dag med ca 1600-2600 höjdmeter.
Skavsår i baken gjorde att dagens pass genomfördes med två byxor, i +30 grader.
Dagens höjdpunkt i dubbel bemärkelse var Terminillo på 1820 m ö h.
Stigningen är dryga 16 km med en snittlutning på 7,5%.

Ciao!

Mycket att stå i

Hinner tyvärr inte med att blogga så mycket nu men jag ska skärpa mig.
I eftermiddag rullar vi ner till Arlanda och imorgon flyger vi till Rom.
Jag ska försöka blogga lite från Italien men jag lovar inget. Dock så ska det bli en rapport vid hemkomsten.

Ciao!

Veckan som var

Idag är det en vecka kvar innan vi rullar ner till Arlanda. Spännande!! I helgen som var klämde jag in två pass med fyror samt en knappa tre timmar långt distanspass med Jörgen och han för dagen lånade hoj. Trots två intensiva pass dagarna innan så kändes det riktigt bra på söndagen. Vi körde ungefär samma runda som veckan innan samt att vi skarvade på ca 10-15 kilometer till på slutet.

I veckan har jag varit i Halmstad för lite jobb. Närmare bestämt i Nissan och tre stationer som ägs och körs av Statkraft. Skönt att få uppleva ett klimat som medför ca fem grader varmare och snöfritt. Vägarna såg inbjudande ut och fick mig osökt att ångra mitt val att inte ta med cykeln, eller cyklen/cykelen som de säger där nere.
Gårdagen avslutades i Ätran och lite jobb åt e.on. Lunchen avnjöts i Ullared med tillhörande besök på GeKås innan den långa resan hem.
Imorgon blir det två timmars spinning för ”Spinn för livet” samt ett distanspass på söndagen.

Trevlig helg!

På hög höjd i Ådalen

Nej, jag laddar inte med höghöjdsläger. Det var en ovanlig dag på kontoret bara. Gårdagens mastklättring i Teracoms mast, Lugnvik, var trevlig och det slutade med att det blev som ett litet träningspass. Hänga antenn på dryga 80 meters höjd tarvar på, speciellt om man klättrar upp och ner ett par gånger. När vi klättrade ner vid 17-tiden så var krampen i underarmarna och biceps påtaglig och oron för att tappa greppet var oundviklig. Det är nu man märker vad man inte tränat i vinter.
Skapligt slut i armarna och halvnöjd somnade jag i TV soffan vid 9-tiden med en bandning av Paris-Nice på burken.
Ikväll så ska nya fyror bockas av och det är ju tur att det inte är stakning för då hade jag nog kastat in handduken.

Vårrunda och Italienplanering

Återstår att se om Jörgen är lika glad och pigg uppför Terminillo

Tiden rullar på i rask takt och i lördags så var det bara tre veckor kvar till avresan. Den önskvärda formen innan lägret börjar att infinna sig så smått. Nu menar jag ingen knallform men en hyfsat för att ta sig runt iaf och njuta av vyerna och en rejäl dos med fikapauser.
I helgen hade vi ett lite planeringsmöte inför resan. Jag ser verkligen fram mot detta med allt vad det innebär. Sedan att kroppen kommer att få sig en schysst chock är en annan femma. Varmare väder och brutalt mer träning kommer att vända ut och in på tillvaror, på ett positivt sätt.
Igår avnjöts nog årets skönaste distanspass. Jörgen och jag körde hemifrån Bunsta över Midälva och avnjöt strålande solsken, fina vintervägar och knappt någon trafik. Vi tog en sväng förbi den berömda Himlabacken, som ligger i närheten av Midälva, men den var oplogad, tack och lov!!
Ingen träning idag och det tackar jag för då benen är mer telefonstolpar än kraftfulla vevarmar.
Ciao!

Stor sorg

Foto: Stockvik SF

Att bli bestulen på resten av livet vid så ung ålder känns orättvist. Det var länge sedan jag kände en sådan stor sorg och tomhet som jag känner nu. När jag igår fick reda på att en väns dotter lämnat oss vid en ålder av blott 16 år så fick jag en stor klump i magen. Varför? En gladare och trevligare tjej får man leta efter. Alla de många möten med Mikaela minns jag med ett leende. Hon var alltid glad och det smittade alltid av sig också.
Helt plötsligt så känns allt annat oviktigt och igår så kramade jag mina barn och min fru extra hårt för man vet vad fort det kan gå.
Tankarna går till föräldrarna och lillebror denna stund.
R.I.P Mikaela

Det går mot ljusare tider

Äntligen lyser solen när man åker till jobbet! Det känns som ett stort steg närmare en drägligare tid. Jag stannade till nere vid Fläsian och upplevde soluppgången över Alnö.
God morgon!

Materialsport eller inte

Har alltid och kommer alltid att älska längdåkning men nu börjar det bli löjligt på elitnivån. Alla kan väl vara överens om att cykelsporten är en materialsport men jag tror banne mig att längdskidåkningen är långt mycket mer än så. Kanske inte prislappen på utrustningen utan vikten av att ha rätt material. Du kan ge de bästa i världen en hoj för 15000 och de hänger med i klungan men vad vi har sett i Holmenkollen sista dagarna är väl som att ge Cancellara min vinter MTB på 15 kg och dubbdäck på ett tempolopp. Skillnaden har varit markant även för oss TV-tittare. Jag tycker att det är tragiskt att allt slit och all uppoffring ska spolieras i för mjuk skida, fel valla eller fel struktur. Cykelsporten är ju något enklare på något sett och för att inte tala om löpning.
Det är bara att gratulera Team Heikkinen till ett väl genomfört lopp och perfekta skidor. Idag kan man ju hoppas att Team Sverige gör något som inte väntas att valla rätt.

KM

Då stod tävling nummer två på agendan. Denna tävling var dock något enklare att arrangera. Dryga veckan efter Njurunda Runt skulle så KM för Njurunda Skidklubb avgöras och det blev en riktig folkfest. Sju stycken seniorer på herrsidan kom till start och Irene Larsson fick dock kämpa för sig själv på damsidan. Men det största glädjeämnet var den drös av barn som kom till start.
Starkast för dagen av seniorerna var Magnus Nordin som på söndag ska köra den något längre distansen av 90 km. Tvåa blev Johan Nylander och på tredje plats Thord Järlehag.
Efter tävlingen så fikade vi traditionsenligt semmeltårta samtidigt som alla fick pris. Spåren var hårda och fina, folket var glada och temperaturen låg på behagliga -5 grader, dvs. en perfekt kväll.

Ny inspiration

Idag stod årsmöte för Sundsvallscyklisterna på agendan. Första årsmötet med klubben för mig och det var mycket trevligt och inspirerande att träffa andra likasinnade. Det kommer att bli en fantastisk cykelsäsong med många tävlingar, träningspass och inte att förgömma, en resa till Italien som grädde på moset.
Vid förra årsmötet blev jag invald i styrelsen men har av olika anledningar missat alla möten under sommaren och hösten men har sedan i januari haft möjlighet att delta. Jag måste säga att SC är en mycket trevlig förening med underbara människor och en härlig framtidstro. Vi har lite nya idéer gällande träningen till våren som vi kommer att presentera närmare träningsstart. Jag hoppas att vi kommer att bli ett skönt gäng som tränar ihop, både på vägen som i skogen.

Helgen har annars gått hyfsat ur träningssynpunkt med ett distanspass igår på 50 km som jag la in två trösklar i och ett tröskelpass idag innan mötet. Till veckan ska jag försöka mig på med 3 st. tröskelintervaller, 2 st. gympass samt ett 3-3,5 h distans. Vi får väl se om jag kan leva upp till det då jag har drivor med jobb.

Nu måste jag gnugga lite på italienskan som jag försöker lära mig. Man vill ju inte verka helt bortkommen där nere.

Arrivederci!!

Ytan är nära

Fasen vad jag har varit under isen veckorna som varit. Mycket på jobbet och Njurunda Runt har totalt sänkt mig och jag har haft en konstant huvudvärk sedan i fredags tills igår kväll då den sakta släppte efter tjugorna.
Idag är det första dagen på nästan en månads som jag känner mig harmonisk, frisk (fysiskt) och avslappnad.
Träningen fick stå tillbaka förra vecka pga av allt detta men denna vecka kör jag mina tjugor som vanligt och ska därmed försöka mig tre omgångar. Sedan ska jag även försöka hinna med ett distanspass. Vad det gäller distanspassen så vill det till att de blir fler och längre om Italienvistelsen ska bli trivsam. Ser verkligen fram mot resan och extra kul att så många ville hänga med. Hoppas på många många mil och därmed många trevliga fikapauser.
Trevlig helg!

Iskallt Njurunda Runt avgjort

När jag kom till startplatsen kl. 7 på morgonen visade tempraturen i bilen på -31 grader. Omänskligt kallt kan tyckas men är man väl påpälsad så går det riktigt bra.

Hur som helst så var det väl inget som ville fungera denna köldslagna morgon. Vårt dieselverk som skulle förse oss med ström ville inte vara med trots att de var helt nytt. Vi fick inte igång vår vessla så vi kunde flytta verket. Men några handlingskraftiga funktionärer lyckades till slut lösa problemet och vi fick ström till både det ena och det andra dock med en lite försening. Speakeranläggningen ville heller inte fungera pga kylan så vi kunde inte meddela hur läget var. Dock så fick vi snurr på detta till slut och vi beslöt oss för att genomföra tävlingen vilket nu i efterhand har visat sig vara ett bra beslut.

Vid starten visade kvicksilvret -22 grader men rapporter från vätskan utefter banan meddelade en betydligt skönare temperatur. Vid målgången låg tempen på "bara" -16 grader.

Pga kylan var det många åkare som inte kom vilket jag förstår,. Dock så missade de en fantastisk fin kall skiddag.

Segrare, för andra gången på tre år, i herrar 44 km blev den "gamle" skidskytten Jakob Börjesson från Lima IF som segrade ifrån Stockviks Thommy Larsson som ledde en stor del av loppet. Bästa hemmaåkare blev Magnus Skoog som slutade på en fin fjärdeplats. I damer 44 km segrade Selångeråkare Jenny Kling som vann i stor stil.

Jag hoppas att alla deltagare trots allt fick en fin dag i spåret. Spåren höll i år mycket bra och samtliga åkare fick därmed samma förutsättningar.

Jag vill till slut tacka alla tappra skidåkare och funktionärer som ställde upp och gjorde denna dag till en mycket trevlig skiddag. Jag vill också tacka alla sponsorer som ställt upp.

Tack!

Viva italia!

Det har varit lite lågtryck på bloggen sista veckan med det har väl sina orsaker. Mycket på jobbet samt att vi är inne på sista veckan innan Njurunda Runt och som vanligt är det mycket att fixa. Som det ser ut nu så kommer det bli en kall tillställning nästa lördag men det kan svänga fort. Ni är i alla fall varmt välkommen för att delta eller bara titta på och kanske klämma en burgare. För mer info titta in på www.njurundaskidklubb.com.
Träningen flyter på bra men jag har vilat några dagar nu för säkerhets skull pga. lätt halsont. Jag hoppas på att återuppta det i helgen med ett lugnare distanspass på söndag. Jag har ju en ambition att ta ett litet steg uppåt i år och vad passar då bättre än att dra på läger till Italien första veckan i april. Det ska bli riktigt skoj att under en hel vecka få känna på de otroligt underbara vägarna i Italien och att sedan få göra det med sina trevliga kompisar. Ja, då kan det inte bli så mycket bättre.
Stället vi ska åka till heter Piediluco och ligger strax norr om Rom och inte alls långt ifrån Terminillo där Girot hade en bergsmålgång ifjol. Så nu gäller det att träna.

Arrivederci tutti!!