Det finns ett enda tillfälle jag skulle acceptera att bära en rosa tröja. Det kanske inte är så svårt att ana vilken tröja det skulle vara. Nu kommer det aldrig att hända i det verkliga livet utan kanske i en riktig skön dröm någon natt.
Hur som helst så tänkte jag ha lite Girotema här på bloggen under veckorna tre.
Idag så körde de på för mig känd mark. Vägar som vi för dryga månaden rullade i skön hetta och ett stort leende på läpparna. De passerade bl.a Sant´Oreste med det fantastiska mackorna. En kort stund senare, eller som Roger brukar säga; "Ett stenkast", Fiano Romano med den mumsiga Italienska glassen och den vackra tjejen på pizzerian. De som var med vet vad jag menar. Jag längtar tillbaka till det vackra cykellandet men kommer att njuta av, i mina ögon, det vackraste och bästa etapploppet i världen.
Buonasera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar