Döda ben

Hade varken lust eller ork att träna idag men mot alla odds och en djävulsk disiplin plågade jag mig iväg på några jämnjävliga fyror på kvällskvisten. Så här efteråt kan man ju inse att jag skulle stannat hemma med en kopp kaffe i näven och soffat ner mig framför burken, det hade givit mer. Benen var totalt döda ikväll och pulsen ville inte ens komma över tröskeln. Som grädde på moset så följde ett regnmoln med mig runt som sällskap i 30 av de 40 kilometrarna och som om inte det var nog så är tårna blåfrusna. Nu bryter jag ihop ett tag så får jag se om jag ens kliver upp imorgon bitti.