Söndagspass 1 maj

Imorgon startar vi, Sundsvallscyklisterna, distanspasset vid brandstationen i Kvissleby. Samling kl. 09:50 för avfärd kl. 10:00 in mot Sundsvall. För alla Sundsvallsbor går det bra att ansluta vid Konsum i Skönsmon kl. 10:30. Vi kommer att köra över Huljen och vidare genom Lucksta. I Matfors stannar vi till för en kaffe så ta med pengar.
Vi anpassar tempot efter deltagarna och för de som vill köra på hårdare finns en hel del backar att avreagera sig på.
Välkomna!

Klartecken från farbror doktorn

Gjorde den obligatoriska efterkontrollen hos en läkare på ortopedmottagningen idag och fick klartecken att träna på.
- Vad bra, men jag har hunnit med fem pass sedan vurpan för en dryg vecka sedan, sa jag.
- Jaha, sa läkaren och log. Han förstod väl att jag inte kunde hålla mig. Däremot så blev han nyfiken på hur jag lyckats med konststycket att slå axeln ur led bakåt. 99% av alla "luxar" är framåt men jag lyckades på något knepigt sätt slå den åt "fel håll".

Testade igår att trycka på i två timmar hemifrån och runt Marmen och tillbaka (ca. 63 km). Det lyckades så när på 13 km för vid Tunbyn så dog benen fullkomligt och smärtan i axeln blev bara för mycket. Lyckades ändå snitta knappa 31 totalt då sista 13 gick i knapp styrfart. Efterföljande aktiviteter den kvällen blev mycket stillsamma och inte så sociala. Vet inte vad som hände med kroppen men jag blev totalt knockad. Inte ens efter 7 timmars cykling i Italien kände jag så här. Mår dock bra idag och unnar mig en slapparkväll.

Två i rad för mig och tre för Philippe

Två dagars utecykling för mig och axeln håller men det mest imponerande är väl Philippe Gilbert som tog sin tredje seger i rad på en vecka. Han såg ruskigt stark ut idag och krossade Schleckbröderna i dagens Liège-Bastogne-Liège.
Själv nöjde jag med ett lättare distanspass med Kent idag med en avslutande 20 minuters tröskel hem. Ska försöka hinna med ytterligare ett pass till imorgon. Dock så kan jag inte sitta mer än 2-2,5 timme på hojen innan smärtan blir allt för stor.

God kväll!

En trevlig film

Hittade en skön film från Marmore och Piediluco. Efter dryga 2 min syns hotellet vi bodde på. Mycket vackert område!

Abstinensen blev för stor

Läkningen i axeln går med stormsteg i rätt riktning. För varje dag som nu går kan jag röra den allt mer.
Det har dock blivit mycket slappa och kollandes på cykel i dagarna tre men idag fick jag nog och klev sakta och försiktigt upp på trainern.
Det gick riktigt hyggligt måste jag säga och jag städade av 8 st. styrkefyror och totalt blev det 1 h och 40 min cykling. Skönt att problemet inte sitter i benen i alla fall.
Kalla mig tokig men passionen för cykling växer allt starkare och det är svårt att vara utan den en längre tid.

Jörgen och jag så långt upp på Terminillo man kunde komma den 7 april i år (1820 m ö h)

Idag fick jag även ett trevligt besök då Jörgen tittade förbi och gav mig en skiva med massa bilder från Italien...längtar tillbaka!!

En veckas sjukskrivning

Säg den glädje som varar. Igår varade den dryga två timmar innan jag gjorde en oskön framåtvolt för att sekunden senare landa på min axel.
Formen är fortfarande god och det fick jag bekräftat igår. Cyklade in till Birsta för att möta upp några till i klubben för distanspasset över Huljen-Nedansjö-Lucksta. Benen kändes kanon upp till Svartede och solen sken. När vi svängde ut på E14 i Nedansjö vände jag mig om för att snacka med Jocke J, sekunden senare, när jag vänder tillbaka blicken står cyklisten framför mig stilla och en krock var oundviklig. Först krock sedan full broms och så den där volten.
Armen gick inte att röra mycket och jag parkerade på busshållsplatsens bänk i väntan på min kära far som satt plattan i botten för att hämta mig.
På akuten kunde de, efter en lång väntan med djävulsk smärta, konstatera att axeln gått ur led bakåt. Röntgen och en timma senare låg jag på britsen lokalbedövad, mycket skönt drogad samt syrgas i snoken redo för att återställas. Läkaren och sköterskan drog och drog utan resultat så de kallade in en lite halvbiffig skötare. De tre fortsatte och drog utan resultat. Efter ca. 8-10 minuters dragande och tryckande så ploppade den tillsbaka. Utmattad låg jag flåsandes på magen som om jag precis hade kört ett set intervaller.

Jag måste ändå säga att jag hade tur i oturen. Det kunde ha varit betydligt värre med en spricka eller något annat långvarigt. Nu så trodde läkaren att jag kunde smyga mig på hojen om ca. en vecka. Hoppas bara att han har rätt. Något mjukt trainerpass ska jag väl allt försöka mig på i slutet av veckan.

Det riktigt tråkiga var att en eker på framhjulet böjdes och bakhjulet blev skevt på mina finhjul. Tur att jag har reservhjul tills vidare.

Nu är det sjukskrivningen veckan ut, vilket jag tyckte var onödigt igår, men när bedövningen och drogerna ebbade ut så inser jag att vila inte alls är dumt. Axeln kan de första dagarna hoppas ur igen om jag inte tar det lugnt och den smärtan att dra tillbaka den vill jag nog inte uppleva igen.

Vi hörs!

Nu vet jag vad som krävs...

...så nu är det bara att leva upp till det!!
För att bli bra i cykling krävs att man cyklar, mycket. Svårare är det inte, inga tricks eller hemligheter utan "hard work and sacrifice". Som de flesta pappor, och mammor för den delen, så har man inte eoner av tid.
Den underbara veckan i Italien samt fyra vilodagar efteråt har nu redan givit resultat. Denna veckan har jag cyklat till jobbet två gånger, idag och i onsdags, och det enda jag kan säga är...herrejösses vilka ben!! Med mina mått mätt så är jag i riktigt bra form trots att jag inte känner så och det är bara 15 april. Det är helt annat tryck i benen denna vår än vad jag någonsin upplevt, inklusive förra sommarens formtopp (EN kväll i juli). Denna sommar kan bli en riktigt rolig tid.
Önskade bara att man kunde klämma in sisådär 4-5 likadana läger under våren och sommaren så kanske man skulle ta både två och tre kliv upp på "snabbhetsstegen".
Men nu är det väl så att jag inte har några större ambitioner med min cykling förutom att har riktigt kul på hojen och få en bra hälsa.

Buonasera!

Liten filmsnutt från Italien

Min kärlek till Italien

Sköna vägar efter bergssluttningarna

Jag har nog haft en av mina bästa veckor i mitt cykelliv. När jag vaknade upp i morse hemma i sängen greps jag av en lätt panik av att allt som jag upplevt bara var en dröm. Efter en titt under täcket på mina släta brunbrända ben insåg jag att det var verklighet. En verklighet som jag mycket gärna vill uppleva igen.
Under veckan som varit har jag fått insupa den italienska atmosfären på cykelsadeln med goda vänner, nya som gamla. Jag har fått se det verkliga Italien och besökt platser som man annars troligvis inte skulle ha besökt. Roger, vår "reseledare" med koppling till trakten samt Jocke J guidade oss runt på ett trevligt och mycket omväxlande sätt. Vi blev ett tight och trevligt gäng och det kändes lite vemodigt att lämna det vackra Piediluco. Det finns en del som man nog aldrig kommer att glömma, t ex. Gino, vår trevliga och uppspeedade servitör på kvällarna som spred energi och glädje. Vädret som då inte kunde bli så mycket bättre, 25-30 grader och konstant sol. Piediluco, den mysiga lilla byn med alla små gränder. Fikat! Mackorna med prosciutto som var så underbara och kaffet...Bellissimo!!
Jocke J, Jörgen, Christer och Roger på toppen av Sant´Oreste

Under veckan har jag cyklat 31 h och 27 min på 6 dagar och en av dessa var en återhämtningsdag med bara knappa 3 h. Inga olyckor eller haverier har vi varit med och och alla har varit friska, fysiskt :) Det kallar jag för ett lyckat äventyr.
Nu har man fått en bra start på denna cykelsäsong och jag hoppas att det fortsätter. Kroppen har väl inte varit ens i närheten av att vara i bra form men jag är nog i bättre form nu än jag någonsin har varit.
Det är imponerande hur mycket kroppen pallar med med tanke på allt gnuggande denna vecka. Min bästa dag på cykel, formmässigt, var nog sista dagen. Vem vet hur det hade gått att cykla några dagar till!?
Vy från hotellet mot Piediluco med Terminillo i bakgrunden

Stort tack till framförallt Roger och Jocke J som gjort detta möjligt men även ett stort tack till alla de övriga som var med. För ensam hade denna resa inte varit lika kul.

Arrivederci tutti!!

Status Italien

Terminillo i bakgrunden

Måste uppdatera statusen från Italien.
En kort resumé blir ungefär så här.
+25-30 grader och sol. Cykling 5-7,5 timmar varje dag med ca 1600-2600 höjdmeter.
Skavsår i baken gjorde att dagens pass genomfördes med två byxor, i +30 grader.
Dagens höjdpunkt i dubbel bemärkelse var Terminillo på 1820 m ö h.
Stigningen är dryga 16 km med en snittlutning på 7,5%.

Ciao!

Mycket att stå i

Hinner tyvärr inte med att blogga så mycket nu men jag ska skärpa mig.
I eftermiddag rullar vi ner till Arlanda och imorgon flyger vi till Rom.
Jag ska försöka blogga lite från Italien men jag lovar inget. Dock så ska det bli en rapport vid hemkomsten.

Ciao!